Sur!

Världen är konstig och det kommer alltid finnas människor som man aldrig någonsin kommer förstå sig på, de vet vi alla, eller hur?
 
Men jag undrar vafan det är för fel, när folk går runt och hatar för att det finns andra som faktiskt lyckas med någonting de vill och är lyckliga, istället för att se det från en annan synvinkel och glädjas för deras skull! Jag tycker det är sjukt.. Kan man verkligen inte försöka vara glad för någon annans skull? 
 
 
Med det här inlägget så säger jag godnatt, puss på er alla fina! :)

"LILLA LANDET LAGOMT"

Vafan föddes jag här för? I lilla landet lagomt.
 
 
Är så gryyyyyyyyyyymt trött på att allt ska vara så grymt lagomt här i sverige! Åker man till USA och säger "beskriv dig med 3 ord".. " snygg, sexig och helbra!" Medans en svensk skulle svara " Hmm jag vet inte, snäll?" Något i den stilen typ.
 
 
Hela svenska befolkningen säger "Man ska vara nöjd med sig själv precis som man är för då mår man så jäkla bra yadayadayada"..
 
 

ARE U SERIOUS!?

 
 
Hur fan ska man kunna vara nöjd med sig själv när man endå får höra tillbaka typ "VA? ofta du tycker att du är snygg, herregud?"
 
Man får ju inte vara självsäker i det här jävla landet verkar det som. JAG FÅR FLIPP SNART när någon säger " åå hon tror att hon är så jävla snygg osv osv".. Lilla landet lagomt, ta dig i röven!

 

 


The truth.

Sitter här i min säng och är på dåligt humör, tänkte dela med mig av en tanke.
 
Vet ni vad jag är så jäkla trött på? Att folk går runt och klagar på att folk är falska och ljuger hit och dit och inte berättar sanningen. Jag håller med om att jag hör hellre sanningen och blir sårad än att jag går runt och är lycklig pga en lögn.
 
 
Men såklart klagar folk på sanningen också. "Det beror på vilken sanning det är" NEJ det gör det inte, vill ni veta sanningen så får ni veta det oavsett vad det är för sanning.
 
först klagar ni på att alla är falska och inte berättar sanningen och är ärlig osv, men när man väl säger sanningen så får man så jävla mycket skit för det, hur fan ska ni ha det?!
 
Om min kompis frågar mig vad jag tycker om hennes tröja, klart som fan att jag då säger att jag inte tycker den är fin om jag inte tycker det! Man behöver ju inte direkt säga "åå den är skitful". Man kan säga det lite diskret men endå säga sanningen.
 
Eller om en person skulle gå med en foundationrand och hon frågar mig hur jag tycker hon ser ut, då är det väl klart som fan att man nämner att hon har fondationrand?
 
Om jag har snackat skit om en person av någon anledning och den skulle fråga mig om det var sant, då berättar jag som det är. För man tjänar inte på att ljuga!
 
 
Om jag vet att någon står mitt framför ansiktet på mig och ljuger så blir jag så jääääkla förbannad så jag vet fan inte vart jag ska ta vägen, Det värsta som finns är att ljuga för mig för när jag får reda på det är respekten för den personen helt borta!
 
 
Vad skulle ni helst vilja? Bli sårad av sanningen eller gå runt och vara lycklig pga en lögn?
 

RSS 2.0